Jag gifte mig anno 1987. Blott 22 år gammal svarade jag tveklöst "ja!" när killen jag känt i en vecka friade till mig. Det var inte modernt att gifta sig på den tiden, förstår ni, så det väckte ganska mycket uppmärksamhet. Hursomhelst, vi fick en matberedare i bröllopspresent av min gulliga mormor. Det var dyra grejer då. Jag tror jag använde den tre gånger. Den var för stor att ha stående framme, för krånglig att ta upp och jobbig att diska. Sen ärvde jag en Mouli-Julienne, en sådan som syns på bilden. En dylik användes till råkosten under min uppväxt, och det är vad jag fortfarande föredrar i köksmaskinväg. Ok, om jag ska göra Janssons frestelse till 40 personer så är den för klen. Men det händer inte så ofta.

Jag har sedan förbrukat ett par Moulis genom åren, senast en som fina dottern köpte till mig för några år sedan. Den var dock av plast och var inte superfunktionell. Därför har jag spanat efter en ny när jag varit runt på loppisar. Så gissa vad glad jag blev när jag för ett tag sedan hittade en i grovis! Ner i en påse och in i förrådet sålänge. Igår var det dags att premiäranvända Moulin för årets jul-Jansson. När jag plockade isär Moulin för att först köra den i diskmaskin, så upptäckte jag att den var helt oanvänd. Dessa grånande papperslappar låg mellan de olika skivorna. Kanske nån som fått den i bröllopspresent anno 1965. Nån som föredrog djupfryst mat eller mat på konserv. Jag måste säga att fransoserna legat i framkant när det gäller designen och marknadsföringen. "Hub up!" - låter det inte som nåt från vår digitala tidsålder? Med denna lilla kvarn önskas alla en riktigt god och grovmald jul, av

/ Hella