Det är egentligen inget jättespeciellt med den här mattan. Den är stor, 2x2,5 meter, och av fin ullkvalitet. Och den var precis vad jag behövde när jag flyttade in i egen lägenhet efter en skilsmässa. I huset fanns ett fantastiskt grovsoprum där jag hittade mattan. Jag tog den till min stuga och bredde ut den på gräset. Där tvättade jag mattan med olivoljetvål  och lät den torka i solen, som jag hört att arabiska kvinnor gör. Sen fick mattan komma tillbaka till lägenheten och göra den lite ombonad.

 

Jag brukade småprata med en av grannarna som bodde på bottenvåningen i huset. Hon är ensamstående med fem supergulliga barn som myllrade runt i huset och på gården. Efter en tid bjöd jag upp henne på en fika. Pling plong på dörren, och det första hon säger när jag öppnat är "Nämen, där är ju min gamla matta! Vad bra att du tog hand om den!" För ett ögonblick skäms jag, men hon fortsätter "Visst har vi ett bra grovsoprum? Jag plockar också grejer där ibland." Isen bruten och sen var vi kompisar. Se där, det är till och med möjligt att bygga granngemenskap runt grovis. (Mattan ligger under matbordet i vår nuvarande lägenhet.)

 

Puss på er!