Ha tid men inte till att konsumera
En gammal papperspåse från, gissningsvis, mitten av sjuttiotalet. Den hittade jag i grovis igår, fylld med gardingrejer som fick stanna där. Märkligt hur mycket påsens logga satte igång i hjärnan. För dig som är född senare än 70-talet säger inte loggan någonting. För mig är Tempo själva vaggan till konsumtionstillvaron. Det var till Tempo på Fridhemsplan jag gick och köpte leksaker och så småningom, i hemlighet, mitt första smink. (Elvaåringar sminkade sig nämligen inte då.) Tempo fanns överallt i Sverige när jag var liten. Det var ett billigt varuhus. Men inte lika billigt som EPA. "EPA-jeans" var det pinsammaste någon kunde ha på sig, näst efter hemsydda jeans.
Tempo ägdes av Åhlén och Holm. Ni ser deras initialer i loggan - en kvinna med något som kan föreställa en varuvagn. När Tempo kom var det nytt och modernt att gå till ett enda varuhus och snabbt - som varumärket antyder - handla allt. Inte behöva gå runt till en massa småbutiker med personlig service, fy vad gammaldags! Sedan har stressen blivit vår största lyckofiende, och namnet Tempo omodernt. 1985 togs Tempo bort och blev Åhlens. Men vi jobbar alla fortfarande jättemycket för att ha råd att köpa nytt. Så att vi blir gladare. Fast vi inte blir det av att köpa nytt. Jag behöver egentligen inte skriva dig detta på näsan, för vi vet alla om det. Ändå springer de flesta av oss med i ekorrhjulet. Ja, det var allt om gårdagens konsumtionsupplevelse. Nu ska Tempopåsen vandra tillbaka till graven i grovis. Kram!