Ärorika erövrare.
Bland dom gamla böcker jag hittade för ett tag sedan i grovis fanns två band om "Jordens erövring". Dom handlar inte om när Homo Sapiens spred sig och sedemera lärde sig odla och blev bofasta. Nej, dom handlar om när européer seglade till fjärran kontinenter och stal jord och människor. Böckerna är tryckta 1923. Det är inte så länge sedan.
Läsaren matas med bilden av européerna som rättmätiga skövlare. Det blir lite problematiskt när dom kommer till civilisationer som var uppenbart mer utvecklade än kolonisatörerna. Då används den kristna frälsningen som motiv, eller helt enkelt krigslagar. Allt i jakt på guld, kryddor, siden och porslin.
Det beskrivs ingående hur portugisiska härförare heroiskt sätter flera skepp i brand, skepp fulla av muslimska kvinnor och barn. Ett och annat nederlag finns också med:
Nu kopplar jag koloniseringen till nutid. Ett rasistiskt parti sitter i riksdagen och vill "rädda det svenska". Men Sverigedemokraterna har svårt att reda ut sitt förhållande till vår egen urbefolkning. "Det svenska" är förstås inte samer. Samer räknades som lägre stående människor bland dom som ägnade sig åt raspolitik under och före andra världskriget. För renskötseln som deras kultur bygger mycket på behövs en massa mark. Mark som kan exploateras av andra, till exempel till gruvdrift och dammbygge. Jag har ingen konkret lösning på hur dessa motstridig intressen ska mötas. Eller om det är rätt att urbefolkning subventioneras i reservat. Men jag har svårt att förfasas över den vidriga imperialismen i dom här böckerna, och samtidigt vilja frånta samerna deras urgamla kultur och mark. Där krockar det i mig själv.
Nu kopplar jag koloniseringen till nutid. Ett rasistiskt parti sitter i riksdagen och vill "rädda det svenska". Men Sverigedemokraterna har svårt att reda ut sitt förhållande till vår egen urbefolkning. "Det svenska" är förstås inte samer. Samer räknades som lägre stående människor bland dom som ägnade sig åt raspolitik under och före andra världskriget. För renskötseln som deras kultur bygger mycket på behövs en massa mark. Mark som kan exploateras av andra, till exempel till gruvdrift och dammbygge. Jag har ingen konkret lösning på hur dessa motstridig intressen ska mötas. Eller om det är rätt att urbefolkning subventioneras i reservat. Men jag har svårt att förfasas över den vidriga imperialismen i dom här böckerna, och samtidigt vilja frånta samerna deras urgamla kultur och mark. Där krockar det i mig själv.
Illustrationerna i böckerna består som vanligt i liknande sammanhang av bilder på lättklädda infödingar (oftast kvinnor). Det måste ha varit bästa sättet att säkra försäljningen för den här typen av böcker: locka målgruppen som låtsades vara väldigt intresserad av geografi och historia, men som egentligen ville frossa i exotiska porrbilder. Blandat med ärorika teckningar som denna symboliska bild av fyra kontinenter:
