Jag flyttade hemifrån när jag var nitton år. När flyttlasset gick tänkte jag att en av de första sakerna jag skulle fixa, var en hemmabar. Det var en symbol för att bli vuxen och självständig, tyckte jag, fast jag hade bara en vag idé om varför.

 

Det blev ingen hemmabar då. Under en period då Absolut Vodka lanserades, drack jag och mina kompisar mycket vodkadrinkar. Vodka Russian, eller Vodka Apelsinjuice för att få i sig lite vitaminer, he he. Förutom det har jag aldrig varit någon spritdrinkare. Sprit var väldigt dyrt också. När någon varit utomlands knackade kompisar genast på dörren, för då visste alla att det fanns nåt taxfree att dricka. Helt sjukt ju. Ok, folk knackade på min dörr annars också, men galet att ett nervgift kan locka så. Några av oss fastnade i giftet och är idag rejält nerdekade eller rentav döda. I backspegeln kan jag se att det hade gått att förutsäga redan då vilka det skulle bli. Det känns sorgligt. Andra har slutat dricka helt för att överleva, och många av dom har upptäckt att det går alldeles utmärkt att ha ett härligt liv utan alkohol.